Joule -effekten av strömmen används för att omvandla elektrisk energi till termisk energi till värmeföremål. Vanligtvis uppdelat i direktmotståndsuppvärmning och indirekt motståndsuppvärmning. Strömförsörjningsspänningen för den förstnämnda appliceras direkt på det objekt som ska värmas upp, och när strömflöden kommer objektet som ska upphettas att generera värme. Objektet som kan vara direkt motståndsvärme måste vara en ledare, men det måste ha en högre resistivitet. Eftersom värmen genereras av själva uppvärmda föremålet tillhör det intern uppvärmning och den termiska effektiviteten är mycket hög. Indirekt motståndsuppvärmning kräver speciella legeringsmaterial eller icke - Metalliska material för att göra uppvärmningselement. Värmeelementen genererar värme, som överförs till det objekt som ska värmas med strålning, konvektion och ledning. Eftersom det uppvärmda objektet och värmeelementet är uppdelat i två delar är typen av uppvärmda objekt i allmänhet inte begränsad och operationen är enkel.
Materialen som används för indirekt motståndsuppvärmningselement kräver i allmänhet hög resistivitet, låg temperaturkoefficient för motstånd, liten deformation vid höga temperaturer och inte lätt att förena. Vanligtvis används metallmaterial såsom järn - aluminiumlegering, nickel - kromlegering och icke - metallmaterial såsom kiselkarbid och molybden -disilicid. Den maximala arbetstemperaturen för metallvärmeelement kan nå 1000 - 1500 grader enligt typen av material; Den högsta arbetstemperaturen för icke-metallvärmekomponenter kan nå 1500-1700 grader. Det senare är lätt att installera och kan ersättas av värmningsugnen, men den behöver en spänningsregulator när den fungerar och har ett kortare livslängd än legeringsvärmeelementet. Det används vanligtvis i högtemperaturugnar, platser där temperaturen överstiger den maximala arbetstemperaturen för metallvärmeelementet och några speciella tillfällen.